Alla har vi den där vännen, som går omkring och skrattar och babblar på hela tiden. Som alltid verkar vara så otroligt jävla glad hela tiden. Den där som du aldrig någonsin skulle kunna tänka dig se ledsen och må dåligt.

 

Tänk dig den där tjejen i din klass, hon som aldrig kan hålla käften och skrattar och verkar så glad hela tiden, tänk att hon i själva verket är deprimerad och vill ta livet av sig. Men att hon inte vet hur hon ska göra, så hon låtsas vara glad och galen när hon är på t.ex skolan och träffar sina vänner.

Du ber henne hålla käften flera gånger, för att du tycker hon är jobbig när hon inte kan vara tyst på lektionerna. Hon är tyst ett tag men börjar snart igen. Hon verkar inte ta illa upp när du ber henne dra åt helvete. Och säger att du hoppas hon blir överkörd av något. Hon skrattar och du ser hennes leende. Så äkta så fullt av lycka.

Ni går där i korridoren ett gäng tjejer, och du och den där tjejen börjar tjaffsa om en liten liten sak, hon som var så glad och trevlig nyss blir skitförbannad och ber dig att inte prata med henne. Hon säger att hon hatar dig och en massa annat.

Vad hände? Hon som var så glad.. du trodde verkligen inte att hon skulle kunna bli sådär arg över en liten sak ellerhur? Men det blev hon så vad gör du..?

Går till henne och frågar varför hon blev så sur över den där lilla saken, hon säger inte ett dugg och bara sitter där och kollar ner i golvet.

Hon tänker på allt som fått henne att må dåligt, alla elaka saker folk säger till henne dagligen. Hon tänker på den där pojken som krossade hennes hjärta och nu avskyr henne av någon anledning. Hon rusar in på toaletten och tar fram något vasst, en penna, sax. Vad som helst som är vasst och drar upp tröjärmen och river med det vassa föremålet, hon river så hårt hon kan. Det spelar ingen roll hur ont det gör. Det börjar blöda hon gråter. Men hon har på kranen och hejdar sig själv från att skrika.

Ingen hör henne där inne. Allt man hör är kranens oljud.

Hon kommer ut och ser lika arg ut som hon gjorde innan. Hon har dragit ner tröjärmen, kanske till och med haft med sig bandage så att hon kan linda det runt sina armar. Ingen märker något. 

Dom blir irriterade och snackar skit om henne. Och där går hon på skolan helt ensam och förkrossad resten av dagen. 

 

När hon väl kommer hem springer hon upp på sitt rum och lägger sig i sängen och gråter. Är hon ensam hemma går hon och spyr upp maten hon ätit för att folk kallar henne tjock. Hon gråter och mår dåligt. Hon vill inte äta för att då är hon tjock. Men hon känner smärtan i magen, hon vill äta men kan inte för att då måste hon ändå spy upp det igen för att inte bli tjock.

 

Men det var inte alltid såhär, en gång i tiden var hon faktiskt glad och mådde prima, hon åt mat som vanligt. Grät väldigt sällan och hade aldrig någonsin ens tänkt tanken på att ta livet av sig eller göra illa sig själv.

Men sedan hände något i hennes liv som påverkade henne väldigt mycket, hon blev nedstämd. Folk började mobba henne och kalla henne saker. Hon tog åt sig otroligt och började göra illa sig själv. Hon hatade allt med sig själv och grät varje kväll tills hon tillslut somnade av utmattning.

 

Det blev värre och hon kunde inte äta längre, hon fick ångest och var tvungen att rusa till toaletten för att snabbt spy upp det hon ätit. Hon stannar hemma från skolan så ofta hon kan och skyller på att hon har ont i huvudet eller något.

Ingen har sett hennes ärr ännu, ingen vet att hon gör illa sig och att hon gråter varje kväll, ingen har en minsta susning om hur hon egentligen mår. Tänk så mycket smärta som kan ligga gömt där bakom det där glada skrattet och leendet hon tvingar fram varje dag på skolan.

 

Och när du väl ser hennes ärr... Du ber henne söka hjälp, men hon säger att hon inte kan.. Varför? Hon vågar inte, hon vill inte, hon skäms, finns så många anledningar för henne att inte göra det. Du ber henne men nej hon gör det inte. Du tänker att det ordnar sig med tiden och låtsas som ingenting, men du ser att hennes sår blir fler och djupare, tillslut vet du inte vad du ska göra med henne så du bara lämnar henne. Och slutar umgås med henne helt. Det du inte vet är att hon är djupt deprimerad, men ingen annan än hon själv vet om det...